DOPPELGÄNGER

STORYSYNDROMET jagar dubbelgångare. Vi börjar på 1800-talet, på fröken Brandts pensionat i Köpenhamn. Fasar över hur läskiga de kan vara och letar oss vidare till nuet och in i litteraturen. Innan vi landar i vårt egna skrivande. Är det kanske det vi håller på med? Försöker vi skriva fram våra egna doppelgänger, när vi i karaktär efter karaktär stoppar in fragment av den själ vi lägger ner i arbetet? Omedvetet eller inte.